Hej på er kära Kamrater!

Nu var det ett tag sedan jag bloggade senast. Anledningen till detta är att jag har varit iväg på en liten resa, jag har rest söderut i landet för att sprida kollektivets budskap om den röda Kärleken. (Jag är i varje fall nästan helt säker på att det är Kärleken Kamrat Playboy och Kamrat Kalle pratar om, de pratar alltid om röda saker, och röd är ju Kärlekens färg. Men ibland undrar jag om det verkligen är Kärlek de vill sprida?)

När jag kom hem igen från min resa, en resa som för övrigt var mycket givande, fanns min sovplats i köket inte längre kvar. Döm om min förvåning när jag upptäckte att alla mina saker (även mina älskade växter!) hade flyttats till en närliggande lägenhet. Kamrat Playboy och Kamrat Kalle säger att vi ska utöka vårt kollektiv, och att jag kommer få många fler tillfällen att sprida mitt budskap om jag har en egen lägenhet. Men jag kan inte låta bli att undra om jag har gjort något för att dra på mig deras missnöje?

För att återvinna mina Kamraters förtroende har jag vidtagit vissa åtgärder. För det första har jag smygit in i deras lägenhet när de varit borta och fyllt den med vackra blommor. Jag tror Kamrat Playboy blev riktigt rörd, strax efter att de kom hem såg jag från mitt köksfönster hur han kom ut ur porten, alldeles rödögd och snyftande. Underbart att han blev så rörd. Han muttrade dock något om att det här bara brukar hända på våren. Han kanske inte vet att man kan köpa blommor i affären?
När jag såg hur lycklig han blev kunde jag inte låta bli att ta det hela ett steg längre, jag fyllde hela hans bil med de mest väldoftande blommor jag kunde hitta. Dock tror jag inte att han har den minsta aning om att det var jag, för strax efter att han hade gått ut till sin bil kom han störtande tillbaka, återigen alldeles tårögd, och skrek något och vinkade till grannarna tvärsöver gatan. Han kanske tror att det var de som ville sträcka ut en hand... Undra om jag ska anordna en grillfest för alla grannar så fort vädret blir bättre, så han får en chans att tacka dem personligen?

För att glädja Kamrat Kalle smög jag ner lite av mina örter i hans kaffe, jag vet att han blir så lycklig av dom. Jag vill inte tala om något för honom, han är så skeptisk...men jag vet att dom gör honom gott. Eftersom jag vet att han startar varje hård arbetsdag med en kopp kaffe så kan jag vara säker på att han är lycklig! Faktum är att jag såg honom komma ut ur lägenheten för en liten stund sen (visserligen i bara t-shirt mitt i smällkalla vintern, men hans kärleksfulla personlighet kanske håller honom varm nog), han kom ut med ett stort leende på läpparna och nynnade glatt. Han hade en av Kamrat Playboys röda målarfärgsburkar i handen och vinglade bort mot tvättstugan...Undra vad han ska göra?

Det är väl i korta drag vad som har hänt sen sist jag skrev. Tills nästa gång ska jag försöka fundera ut något mer att göra för att vara säker på att mina Kamrater inte är missnöjda. Mer blommor kanske? Eller mer örter? Jag får fundera vidare...

//Kamrat Anna